Så har det då äntligen blivit vår. Som jag har längtat. Idag när jag gick hem från jobbet såg jag massor av vitsippor och det fick mig att tänka på barndomen...
Jag minns när vi brukade hälsa på en farbror och faster till mig. Utanför deras hus var det alldeles vitt av vitsippor. Och jag fick plocka hur många jag ville. Vilken lycka!
Ibland cyklade jag iväg till vitsippshagen. Jag kallade den så för att det växte så mycket vitsippor där. På andra sidan vägen låg blåsippshagen där det fanns massor av blåsippor.
I blåsippshagen brukade vi ha våra små kalvar på sommaren, så det rätta namnet på hagen var kalvhagen. Till kalvhagen körde pappa vatten i stora mjölkkrukor. Då fick jag vara med och styra bilen och det var så roligt tyckte jag.
I vitsippshagen fanns en källa med gott vatten i. När det var strömavbrott så brukade vi åka till vitsippshagen och hämta vatten i källan. Jag minns speciellt en gång när vi hämtat vatten där och jag körde ner skopan i krukan för att ta lite vatten. Och jag bara slängde iväg skopan och skrek. Det var en groda i vattnet. Jag såg inte vad det var på en gång så det var därför jag blev så rädd. Det är nog enda gången jag blivit rädd för en groda.