Min mamma brukade alltid så en massa frön till alla möjliga växter, både grönsaker och blommor.
Grönsakerna trivdes bra i det välgödslade grönsakslandet. Vi hade ju en bondgård så gödsel fanns på gården. Hon odlade grönsaker och det fanns en gammal jordkällare för vinterförvaring av potatis, morötter, kålrötter mm. I jordkällaren fanns det även sylt och saft förstås.
Men det jag minns mest av hennes planteringar är eternellerna och prydnadsgräset. Så underbart vackra. Jag har länge haft kvar vackra strån och vippor som jag fick av henne på 1990-talet. Men nu har jag slängt dom fast det tog emot. Det var ett kärt minne av mamma.
Ett annat minne är mammas blommor "judassilverpenningar" som hon brukade dela med sig av. Jag fick några frön för många år sedan och de finns fortfarande kvar i mina odlingar. De är så vackra när de blommar tidigt på våren och sen är de torkade fröställningarna vackra.
Igår skakade jag av skalet på några och idag tar jag med buketten till jobbet.

Idag står skaldjur på menyn här hemma. Kräftor och räkor från ICA.
Jag såg på Facebook att det var många som varit ute och fångat kräftor. Det var jag med på nån gång i min barndom men sen har det aldrig hänt. Det blir inte ens av att åka och fiska heller. Det gjorde jag ofta förut. Tänk så härligt att sitta i en eka med ett metspö och vänta på napp. Så avkopplande och roligt. Kanske ska åka iväg och fiska nån gång...

Nu skulle jag vilja åka ut i skogen och plocka svamp, men vädret är inte på min sida idag. Det regnar lite då och då.
Yngsta sonen har varit ute och plockat massor av svamp, KarlJohansvamp och gula kantareller. Jag hjälpte till att dela den och nu ligger det massor av svamp på tork i torkskåpet och lite har jag trätt upp på tråd och hängt upp på tork.
Jag har varken ätit eller plockat KarlJohansvamp nån gång men jag ska definitivt plocka Karljohansvamp nästa gång jag kommer ut i skogen. Ja...om jag hittar nån förstås...

Så här veckan efter semestern borde jag känna mig utvilad men det har varit det motsatta. Tröttheten har kommit redan på eftermiddagen och hållt i sig. Jag undrar varför?
Kan det bero på att vi hade den här alldeles underbara sommaren med så mycket sol och värme, som sög musten ur mig om dagarna? Eller börjar jag bli gammal kanske?
Vad det än beror på så hoppas jag det vänder nu. Jag vill inte vara trött. Och vem vill det?

Idag har jag varit på begravning. Det var min kära faster Ulla. En svår stund men ändå så fin. En fin inramad bild på glada fina Ulla fanns på kistan. Det var musik och sång av PRO-kören, som hon tidigare varit med i många år. Prästen berättade lite om hennes liv, när hon träffade sin man och vad hon jobbat med osv. Efteråt samlades vi alla till en minnesstund i Åmotsgården. Vi åt smörgåstårta och drack kaffe och så blev det mer musik av PRO.
Det kommer att bli ett stort tomrum efter Ulla. Vi har haft så mycket roligt ihop. Jag kommer att sakna henne så otroligt mycket.

Som om det inte vore nog med getingarna som invaderar vår uteplats. Nu har fruktflugorna flyttat in.
Eftersom vi gillar frukt och grönt här hemma så ligger det alltid frukt framme. Ett paradis för de små flugorna förstås. Nu har vi provat med att plasta in frukten så de inte kommer åt.
Jag har ställt ut ett glas med lite vin i och lagt plast över med små hål i. De kryper ner och dricker lite vin och sen vet jag inte riktigt vad som händer? De kanske blir fulla och trillar i eller så kan de bara inte simma. Ett ganska effektivt sätt att bli av med dem.
Nu läste jag på Facebook att man ska hälla i lite vinäger blandad med och lite honung och en liiiiten droppe diskmedel i en petflaska. Flugorna kryper ner och då sätter man på korken och skakar om. Av med korken igen....
Egentligen är jag djurvän men här går gränsen.

Nu har sommarplågan slagit till ordentligt. Det började i förra veckan och idag var de ännu fler. Vi kan inte se något bo så jag antar att de har sin inflygningsbana precis över vår uteplats och då är det lätt att de stannar och ser om det finns något gott att äta hos oss.
Nu har vi satt ut getingfällor för att minska antalet getingar, men frågan är om det kommer att hjälpa?
När barnbarnet satt och åt så kom det en geting och satte sig på hennes lår. Hon viftade bort den och det resulterade i två stick, ett på låret och ett på fingret. En traumatisk händelse för en liten tjej.
Jag är väldigt rädd för getingar. Blev stucken i armen av flera jordgetingar för många år sedan. Jag hade retat upp dem genom att trampa på deras bo på en myr. Jag hade ingen aning om att det fanns ett bo där och gick där helt ovetande om vad som väntade och plötsligt hade jag en massa getingar runt mig som var helt galna. Min vänstra arm fick många stick och den svällde upp och blev jättetjock. Jag fick feber och det tog flera dagar innan svullnaden gick ner. Efter den här episoden så är jag väldigt rädd för de små liven.

Sammanfattning av sommaren är att jag haft både skrivtorka, idétorka och alldeles för varmt för att skriva nåt. Visst gillar jag värmen men då ska man inte behöva göra nåt. Gärna ha bara några steg till havet och så vidare.
I sommar har jag mist min faster Ulla, min kära faster Ulla. Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till henne. När jag var liten så kom hon med sin familj och hälsade på, oftast på lördagskvällar. Vi umgicks, spelade kort, tittade på TV, fikade ( som då hette att dricka kaffe med dopp), pratade och skrattade. Ja, ungefär så har det fortsatt. De senaste åren har vi inte träffats så ofta. Det har blivit en gång på sommaren oftast eftersom vi bott ganska långt ifrån varandra.
Under några år på 1980-talet hade vi fritidshus där min faster bodde och då umgicks vi flitigt och hade så mycket roligt tillsammans.
Jag kommer att sakna henne så otroligt mycket. Hon var en sådan person som jag kände en så stor gemenskap med.
Nu kan jag inte längre ringa henne och gratta på födelsedagen, inte åka och hälsa på, men minnena de ska bestå.
Jag kände att det var sista gången jag kramade om henne när jag träffade henne fredagen innan hon lämnade jordelivet. Jag såg hennes blick, det var ett hej då. Precis som när min pappa sa hej då sista gången.