Sammanfattning av sommaren är att jag haft både skrivtorka, idétorka och alldeles för varmt för att skriva nåt. Visst gillar jag värmen men då ska man inte behöva göra nåt. Gärna ha bara några steg till havet och så vidare.
I sommar har jag mist min faster Ulla, min kära faster Ulla. Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till henne. När jag var liten så kom hon med sin familj och hälsade på, oftast på lördagskvällar. Vi umgicks, spelade kort, tittade på TV, fikade ( som då hette att dricka kaffe med dopp), pratade och skrattade. Ja, ungefär så har det fortsatt. De senaste åren har vi inte träffats så ofta. Det har blivit en gång på sommaren oftast eftersom vi bott ganska långt ifrån varandra.
Under några år på 1980-talet hade vi fritidshus där min faster bodde och då umgicks vi flitigt och hade så mycket roligt tillsammans.
Jag kommer att sakna henne så otroligt mycket. Hon var en sådan person som jag kände en så stor gemenskap med.
Nu kan jag inte längre ringa henne och gratta på födelsedagen, inte åka och hälsa på, men minnena de ska bestå.
Jag kände att det var sista gången jag kramade om henne när jag träffade henne fredagen innan hon lämnade jordelivet. Jag såg hennes blick, det var ett hej då. Precis som när min pappa sa hej då sista gången.