Jag sitter nu och slötittar på valvakan på SVT. Det är en röd-grön ledning och de pratar om att Stefan Löfven kommer att bli statsminister.

Idag var vi ut i skogen och letade efter svamp. En helt underbar dag, soligt och varmt.
Det fanns mycket svamp ute i skogen, men jag är inte så bra på olika svampsorter så de flesta fick stå kvar. I svampskogen hade vi med oss lite gula kantareller och taggsvampar. Det var inte mer än att vi åt upp allt på en gång. Mumsigt!

Jag har nu slölyssnat på slutdebatten inför valet och jag blev inte klokare av det. Det känns verkligen bra att jag har förhandsröstat. Att jag tagit ställning innan slutdebatten. Vilket parti jag skulle rösta på hade jag bestämt långt innan partiledardebatterna och slutdebatten.
Det här valet kommer att bli avgörande för vår framtid.

Inget är som väntans tider säger man. Det stämmer!

Nu är det 20 år sedan jag väntade barn senast och fler lär det inte bli;-)

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så trodde jag att jag blev magsjuk av surströmming, men det visade sig sedan vara graviditetsillamående av lite kraftigare typ. För sen fortsatte illamåendet.

Min man reste bort på tjänsteresa och jag tog mig till apoteket och köpte ett graviditestest. Testet var helt klart positivt! Yes!!!

Samma dag fylle min man år och det var firande för honom i en restaurang, högt upp i ett väldigt högt hus. på våning 42, i Kina, i Wuhan och våningen där restaurangen låg snurrade runt, 95% luftfuktighet, 42 grader varmt ute och varmt inne också!

Just då fick min man beskedet att han skulle bli far igen!!! En omtumland upplevelse för min älskade man. Och säkert var det omtumlande för kollegorna också, för de tyckte att det var häftigt med flera barn....förstås.

Då beställde de kinesiska kollegorn in två olika tårtor som smälte i värmen.

Och jag mådde illa! Haha ha haaa...som man bäddar får man sedan ligga....

Jag är såååå nöjd med allt jag fått.

Wuhan

Det är nu ganska exakt 20 år sen jag åt surströmming och jag minns det som igår.

Vi var ganska nyinflyttade i Stockholmsområdet och visste inte om vi vågade äta ute i trädgården. Hur skulle grannarna reagera? Men vi tyckte synd om våra små pojkar som skulle vara inomhus resten av kvällen och  hur skulle de stå ut med doften, så det blev så att vi åt ute och det var så gott...hade inte ätit surströmming på 2 år tillbaka. Ingen granne klagade...

Dagen efter på morgonen så mådde jag så fruktansvärt illa och jag lovade att jag aldrig mer skulle äta surströmming. Måste ha varit ett svårt löfte.

Men det var inte surströmmingen fel att jag mådde illa, för sen mådde jag illa varje morgon under en låååång tid. Fjärde barnet var på gång....ha ha haaaa.....sen dess har jag inte ätit surströmming. Kanske dags för 20-årsjubileum för uppehållet ;-) Eller?

Jag minns höstarna när jag var barn. De var fyllda av olika sysslor. Potatisen skulle plockas upp, lingon skulle plockas både till hushållet och så brukade vi sälja lingon. direkt efter skoldagens slut brukade vi barn cykla iväg till skogen och plocka lingon till försäljning. Vi fick väl ihop några kronor.
I skolan gick vi också ut i skogen för att plocka lingon till sylt, som vi sen skulle ha till skolmaten. Bra tänk! Under den skogsutflykten fick vi även lära oss en del om naturen av vår lärare. Det jag speciellt minns är när hon visade oss ett lärkträd. Det hade jag aldrig sett förut. Vi satt och åt matsäck ute i skogen. Där vi satt växte träden i en cirkel. Kanske hade det varit en kolbotten där. vi tävlade om vem som kunde skjuta ut lingon ur näsan längst och ett lingon råkade jag dra in för långt och det fastnade. Det kändes obehagligt. Jag vågade inte berätta för mamma att jag pillat in ett lingon i näsan.
Det allra mysigaste under hösten var när vi krattade på tomten och det blev jättestora lövhögar som man kunde slänga sig i och springa igenom. Det prasslade så härligt.
Sen var det bara att gå och vänta på den efterlängtade första snön. Det är inget jag går och längtar efter numera, även om jag tycker att det är vackert med nysnö.
Det jag däremot ser fram emot just nu är att få se trädens löv skifta färg. Tycker verkligen om höstens färger i naturen. Så vackert ?????

Sitter och tittar på "Fångarna på fortet". Det får mig att minnas många fina stunder med barnen när de var små. Vi tittade alltid på det här programmet. Och nu är programledarna som var då tillbaka. Gunde och Agneta. Jag kände att jag bara måste titta. Det är nya tävlingar och faktiskt underhållande. Men jag saknar barnen. Så klart.
Åren som småbarnsförälder var bara så fantastiska! Mycket jobb förstås men jag fick så mycket tillbaka. Det var min allra bästa tid i livet.

Nu är det snart dags för val här i Sverige och även här i kommunen. Här i kommunen är frågan dela kommunen eller inte dela kommunen. Jag kommer att rösta för att inte dela kommunen. Jag tror så otroligt mycket på att istället utöka kommunen d.v.s ta med flera närkommuner istället. Varje kommun står och kostar en massa pengar. Tänk besparingar. Slå ihop tre kommuner och spara in på en massa olika utgifter. Det skulle innebära att det blev ett enda "kontor" istället för tre. Tänk inte bara lönemässigt. Tänk även personalkompetensen som kan samordnas. Jag är övertygad om att det skulle bli så bra såååå. Nya lösningar måste komma och nya lösningar måste bli till det bättre, vad annars? Sverige är på väg till kälkåkning och det är inte vägen upp till backen vi är på väg till utan det är stupet utför tråkigt nog. Jag som är på väg mot pensionen känner bara ångest inför vad som komma skall. Jag som "gjort rätt för mig" hela mitt liv, kämpat med allt, jobbat på, inte sjukskrivit mig fast jag varit sjuk, ställt upp för andra och gjort allt. Vad skall jag få ut av allt jag satsat, sen när jag blir gammal och sjuk. För sjuk brukar man ju bli som gammal....tyvärr...Svaret är helt säkert " skit i det du kärringjävel".
Ja, kanske är det här något jag ska skita i och hoppas att det bara finns ett piller att ta till när det är så dags....men varför?
När jag var ung på 1970-talet då kämpade jag för att mitt liv skulle bli bra och att min ålderdom skulle bli fantastisk, att jag skulle få den vård jag behövde och var värd.
Nu känner jag ingen, just det ingen förhoppning om att jag ska få en värdig ålderdom.
Jag får hoppas att jag får vara frisk!

Tiderna har förändrats