På min promenad hem ifrån jobbet igår så mötte jag en hönsfamilj på rymmen. Två stolta tuppar och många höns och kycklingar. De spatserade på vägen och några låg i ett dike. De hade grävt ner sig under det höga gräset. Kanske de låg och ruvade. De var så otroligt söta allihopa. De små, som fått långa ben, sprang över vägen med snabba steg. Tur att det inte kom någon bil.
Jag bodde på en bondgård när jag var liten. En härlig uppväxt måste jag säga. Vi hade ett hönshus i ladugården. Väggarna var vackert vitkalkade och det fanns många reden där hönsen låg när de värpte ägg. Där låg de och ruvade på ägg, där kläcktes äggen och små söta kycklingar tittade ut. De var så otroligt söta. De växte snabbt och några av kycklingarna sparades medan andra blev till mat. Det var så sorgligt när några skulle väljas bort.
Höns är så söta.

Jag vaknar varje morgon långt före sju av tupparnas kuckeliku kuckeliku.