Fortsätter att skriva lite om vår älskade häst.....
Han hette Munter men kallades skämtsamt för Surapelle. Han fick smeknamnet Surapelle för att han var så ettrig. Han hade haft ett taskigt liv innan han kom till mina föräldrar. Troligen hade han blivit sparkad och vem vet vad de hade gjort med honom. Han gillade inta män, försökte bita så fort han kom åt. Jag kunde göra precis vad jag ville med honom. Jag ryktade honom, flätade man och svans. Stod under hans mage, satt på ryggen. Han gjorde aldrig mig något illa.
Surapelle och min pappa blev också goda vänner, jobbade ihop i skogsarbetet och jordbruket i många år. Han var en mycket bra arbetshäst som fick mycket kärlek och bra skötsel av hela familjen. Pappa skodde honom och jag brukade sköta rykt och kratsade hovarna. Han var alltid ompysslad. Innan pappa gick till sängs så brukade han alltid gå ut och se till honom, ge honom nattmat. Pappa sa alltid att han skulle gå ut och "stilla" hästen. Han var så älskad. Så fin. Minns precis hur rofyllt och varmt det var att komma in i stallet, höra honom tugga i sig höet och knuffa lite på mig med huvudet när jag kom nära.
Den dagen han skulle åka med slaktbilen var det stor sorg hemma hos oss. Pappa sa att han inte ville leda in honom i slakteriets hästtransport. Men eftersom Surapelle totalvägrade att gå in i transporten så var han tvungen att leda sin arbetskompis och vän in i transporten till slakteriet. Det var en svår stund för pappa. Jag låste in mig på toaletten för att slippa se Munter i denna hemska situation. Jag hade bönat och bett om att få ha honom kvar, men tyvärr. När hästen var för gammal för att orka arbeta mer och när traktorn, en David Brown, hade tagit över det som han jobbat med. Då fanns det inget behov av honom mer, fast vi alla egentligen ville ha honom kvar. Men han var för gammal och började bli krasslig och skulle inte orkat så mycket mer.
Det var en mycket sorglig dag och sorgen stannade kvar länge, mycket länge. Glömmer aldrig denna häst!

 

Kajsa

4 januari 2014 09:13

Minns när Munter blev sjuk i korsförlamning och blev liggandes i skogen. Jag fick följa med min pappa dit till avverkningen för dom samlade väl ihop ett gäng som försökte få upp Munter på benen igen. Jag tror att det var veterinär Magnusson som var dit. Hästen blev frisk efter några dagar, men jag kommer i håg hur bekymrad Evert var och hur hästen kämpade för att försöka ta sej upp.

mormit

12 januari 2014 09:43

Ja, det var en hemsk upplevelse för pappa Evert. Att se sin älskade häst och arbetskamrat bara ligga där och inte kunna göra något för honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag varit på loppis i Hågelby. Så skönt att det inte var lika varmt idag som det var igår. Jag handlade inte mycket men en blommig tunika och ett halsband blev det. Naturligtvis tog jag även en promenad i parken. I Brunnsparken satt jag ...

Igårkväll hade vi en fin eftermiddag med jobbet i Hågelbyparken. Eftermiddagen började med att vi fick lyssna till den duktiga ståuppkomikern Eric Löwenthal. Vi skrattade och svettades (en mycket varm dag var det och mycket skratt blev det). Mycke...

Älskar syrener! När jag var liten så blommade syrenerna senare än nu, ungefär vid midsommar. På midsommaraftonen brukade min pappa gå ner till hagen nedanför vårt hus och såga ner några små björkar. Sen satte han dom vid vår trappa upp till ingånge...

Nu har jag varit på mässan och det fanns mycket intressant att titta på. Men smakar det så kostar det. Hann med en intressant föreläsning om att köpa bostad i Spanien också. Tänk om man kunde bo där nere under vinterhalvåret och så komma hem när vår...

Nu var det längesen jag skrev nåt här igen. Jag glömmer helt enkelt bort att skriva. Jag har så fullt upp med Facebook och Instagram. Nu sitter jag på pendeltåget mot Helenelund, jag ska till Kistamässan. Så här mitt i vintern så drömmer man sig ti...