När jag var liten brukade min mamma väva trasmattor på vintrarna. Hon satt och dunkade med vävstolen en liten stund varje dag. Ibland var det breda mattor och ibland gångmattor. Jag fick hjälpa till att klippa mattrasor av gamla kläder och sängkläder. När mattorna togs ur väven så hjälpte jag till att knyta fransarna.
Jag har några mattor kvar som min mamma gjorde en gång i tiden. Fina minnen.
För några veckor sedan började jag virka trasmattor och det har varit så roligt så det har blivit några stycken nu. Jag vet inte vad jag ska göra med alla mattor men en har jag gett till en av mina söner som precis flyttat hemifrån.

Det här är en matta som jag har kvar efter min mamma.

Så har det då äntligen blivit vår. Som jag har längtat. Idag när jag gick hem från jobbet såg jag massor av vitsippor och det fick mig att tänka på barndomen...
Jag minns när vi brukade hälsa på en farbror och faster till mig. Utanför deras hus var det alldeles vitt av vitsippor. Och jag fick plocka hur många jag ville. Vilken lycka!
Ibland cyklade jag iväg till vitsippshagen. Jag kallade den så för att det växte så mycket vitsippor där. På andra sidan vägen låg blåsippshagen där det fanns massor av blåsippor.
I blåsippshagen brukade vi ha våra små kalvar på sommaren, så det rätta namnet på hagen var kalvhagen. Till kalvhagen körde pappa vatten i stora mjölkkrukor. Då fick jag vara med och styra bilen och det var så roligt tyckte jag.
I vitsippshagen fanns en källa med gott vatten i. När det var strömavbrott så brukade vi åka till vitsippshagen och hämta vatten i källan. Jag minns speciellt en gång när vi hämtat vatten där och jag körde ner skopan i krukan för att ta lite vatten. Och jag bara slängde iväg skopan och skrek. Det var en groda i vattnet. Jag såg inte vad det var på en gång så det var därför jag blev så rädd. Det är nog enda gången jag blivit rädd för en groda.

Idag har jag planeringsdag med jobbet. Vi ska på handledning/föreläsning. Det behövs lite fortbildning ibland.

När jag var liten så brukade mina föräldrar ofta umgås med sina syskon och jag med mina kusiner. Men inte alla kusiner, vissa bodde ganska långt bort. Det var svårt för oss att åka på några längre resor eftersom vi hade jordbruk. Kossorna skulle mjölkas och alla djuren på gården behövde matas förstås. Så det var de som bodde nära som vi umgicks med av förklarliga skäl.

Ibland kom de som bodde långt ifrån oss på besök och det var trevliga stunder/dagar.
Vissa kusiner träffade jag nästan aldrig. Kanske på något kalas eller begravning.
Sedan fanns det till och med några som jag aldrig träffat, inte som jag kommer ihåg iallafall.

En av mina kusiner som jag aldrig hade träffat hittade jag av en slump när jag googlade efter något och fick se hennes namn. Jag mailade och fick svar. Sen har vi träffats några gånger och har mailkontakt. När vi träffades första gången kändes det som om vi känt varandra jämt. Det var så lätt att få kontakt med henne. Jag är så otroligt glad för att vi träffades.

Måste tacka Facebook för att jag kommit i kontakt med nästan alla mina kusiner. Jag ser fram emot att höra hur de har det och kanske få se bilder från deras liv.

Här bodde min mormor och morfar en gång i tiden.

Här bodde min farmor och farfar.

Idag har jag bakat på morgonen. Så nu luktar det så gott här hemma. Jag fick tips från en delad länk på Facebook. Brödet skulle bara jäsa en gång i form av en limpa.

Jag minns när mamma skulle baka, då var det aldrig bara en sorts bröd utan hon passade på att göra flera olika sorter när hon ändå var igång. Det skulle vara så mycket fikabröd eller "dopp" som de sa i byn där jag bodde. Vi hade ofta besök av släkt och vänner och mamma skulle alltid bjuda på mat och kaffe med dopp, ingen fick gå därifrån utan att åtminstone fått kaffe med dopp.

Mamma brukade baka många olika kaksorter, det skulle helst vara sju sorter förstås. Sen skulle det vara kanelbullar, vetelängder, sockerkaka eller chokladkaka med glasyr och kokos, veteskorpor, mandelkubb och helst även munkar. Tänk vad hon slet med all bakning, som om hon inte hade nog med arbete ändå. Det här var på 1960-talet. Sen trappades det ner på antalet sorter men det skulle alltid finnas bullar, sockerkaka, veteskorpor och småkakor. Hon var alltid så gästvänlig och givmild min mamma.

Ibland hade hon och några släktingar storbak, då var det matbröd som skulle bakas. Då brukade de vara tre-fyra stycken i vår bryggstuga, för att få bra flyt på knådning, kavling och att grädda bröden. Det fanns en vedeldad bakugn i bryggstugan och de använde en lång brödspade när de la in bröden på gräddning. De bakade olika sorters tunnbröd för det mesta.

Farmor bakade alltid potatisbröd ell "pärenbrö" som hon sa. Det var ett tunnbröd som var fantastisk gott, lika gott mjukt som hårt. Jag ska baka sånt bröd nån gång framöver har jag tänkt.

I helgen när vi var ute på en tur med bilen, var vägarna snöiga och kladdiga, de var naturligtvis saltade. Mycket spolarvätska gick det åt. Men halt var det inte! På vägen hem hade vägen plogats och så hade det frusit på. Då blev det snorhalt och lite avåkningar här och där. Det var så lurigt, det hade varit plusgrader under dagen men sen blivit ett par minus. Många här i Stockholmsområdet åker med allrounddäck och de är verkligen inte bra. Vi lurades att köpa såna allrounddäck förut, man skulle inte få köra inne i stan på vissa gator om man hade dubbdäck. Hur ofta kör man inne i stan? Jag gör det aldrig i alla fall. Det är enklast att åka kommunalt. Även billigast! Det är dyrt att parkera.

Då tänker jag tillbaka på hur det var på landet där jag bodde som barn. Det var mycket snö på vintrarna. Plogbilen höll oftast snön borta och med vägskrapan fixade de till så vägen blev slät. Det var vinterväglag och alla visste att det var halt och anpassade hastigheten efter det. Snön var vit och bilrutorna var rena.

Ibland när det blev alltför halt så kom de och grusade vägen. Det gillades inte av alla som brukade använda sparkstötting, vilket de flesta gjorde. Då gick det inte att åka fort med sparken för då kunde det hända att man körde på nån grusfläck och då blev det tvärstopp.

Här har det varit fint sparkföre några dagar i januari och jag önskade att jag hade haft min spark kvar. Den gav jag bort när jag flyttade från Sunsvall, trodde väl inte att man kunde använda sparkstötting i Stockholm. Men det är ju inte så ofta man kan det heller, ett par dagar om året kanske....och just de dagarna skulle jag vilja glida iväg på en sparkstötting. En härlig känsla!

Så här vackert är det ibland påvhemväg från jobbet.

Nu har jag åter igen haft lite semester...från bloggandet. Det bara blir så ibland. Hoppas komma igång igen nu när det går mot ljusare tider och att jag förhoppningsvis kommer att bli piggare.
Ser fram emot våren nu...