För ett år sen blev jag farmor till en jättegullig liten flicka. Det har varit en rolig tid, med alla små och stora framsteg. Eftersom vi bor ganska långt ifrån varandra så har vi inte träffats så ofta som jag skulle önska. Men jag har i alla fall kunnat följa henne, tack vare hennes föräldrar och Instagram. De har lagt in massor av bilder på henne och jag har kunnat titta och kommentera.
Vi har även umgåtts live också förstås. I somras bodde de hos oss under några veckor och före jul och under julhelgen har vi haft turen att få ha henne hos oss.
En period under hösten var hon blyg för oss, men nu kommer hon ihåg oss och blir glad är vi träffas.
Alla våra barn är musikaliska så det spelas en hel del musik hemma hos oss när vi träffas. Då vill barnbarnet dansa med mig. Oftast blir det vals men ibland tar vi en schottis ;) Hon är så gullig när hon kommer och bjuder upp till dans.
Till sommaren ska hon få ett syskon, en lillebror sägs det.

Tänk så härligt att ha ett arbete man trivs med. Jag känner mig lyckligt lottad. Visst har vi mycket att göra ibland och allt är inte alltid en dans på rosor, men för det allra mesta är det toppen.
Målgruppen jag arbetar med är personer med förvärvade hjärnskador. Det var något som jag inte hade någon erfarenhet av att jobba med sen tidigare. Men visst hade jag ganska bra kläm på vad det innebar. Nu har jag lärt mig mycket mer och mer ska det bli. Man blir aldrig fullärd.
Vi arbetar mycket med skapande verksamhet och det ligger mig varmt om hjärtat.

Igår var jag på fackligt årsmöte. Det var ett lite speciellt årsmöte. Först avslutade vi den sektion jag tillhört och sen hade vi ett till årsmöte med en nybildad sektion, där tre kommuner/sektioner gjort en sammanslagning. Det blev ett långt möte, där rösträknarna fick jobba hårt.
Det fick mig att tänka på hur det var när jag en gång skulle ut i arbetslivet på 70-talet. Då kom det fackliga ombudet och ville skriva in mig. Det var helt klart att man bara gick med, solidarisk ville man vara. På den tiden då gick alla med i facket. I alla fall där i trakten där jag bodde.
De senaste åren har många lämnat facket. Men här hade medlemsantalet ökat med hela 66 personer. Undrar om trenden har vänt?