Nu är det dags för årets första melodikryss. Det här är ett program som jag sällan missar. Det hela började redan 1965. Mina föräldrar brukade alltid lyssna och lösa melodikrysset.
En har det hängt med genom alla år, kanske inte varje lördag men oftast.
De senaste 20 åren har jag inte missat många program. Nån gång när vi varit utomlands förstås...
Nu behöver man inte lyssna direkt, det är bara att använda appen på Ipaden, så kan man lyssna när man vill.
Men för min del så vill jag helst lyssna på det gamla traditionella viset, på den gamla vanliga radion, där jag rattar in P4.
Ibland måste jag ta hjälp av mina barn. Jag frågar nån av sönerna om det är nån fråga om modern musik, som jag inte kan. De brukar ha koll! Dottern tar jag till hjälp om det är nån fråga om klassisk musik som jag inte klarar. Hon har bra koll på det.
Nu till kryssandet!

Jaa, ibland undrar man om det verkligen var bättre förr....eller kanske det var bättre?
Eftersom jag håller på med släktforskning, så är jag också intresserad av hur vi levde förr. Jag har minnen från min barndom, som jag vill skriva lite om.
I huset där jag bodde som mycket liten, i slutet av 50-talet, där stod badkaret en bit från gården i ett uthus. Vattnet fick mamma bära från brunnen som låg mittemellan bostadshuset och uthuset. Brunnen var en sån där som man vevade ner en hink i, som fylldes med vatten några meter ner och sen vevades upp igen.
Sen bar hon vattnet till en kittel som hon eldade under för att värma vattnet. I den kitteln tvättade hon också kläder, kokade vittvätt.
Jag har inte så många minnen från det huset för jag var bara tre år är vi flyttade. Jag tror att min mamma badade mig i ett litet kar inomhus. Där skulle vattnet också värmas, i en behållare bredvid vedspisen. Och vedspisen den fick jag inte röra, det minns jag!
Sen flyttade vi till grannbyn, till ett hus med elektricitet och både varmt och kallt vatten i kranen, om vi eldade i vedpannan som fanns i källaren.
Men det fanns många andra som inte hade samma "lyx" i sina hus i byn. Det var flera personer som kom till oss och badade en gång i veckan. Det blev alltid mer än bara ett bad. Mamma bjöd alltid på mat, kaffe och kaffebröd. Kaffebrödet bestod nästan alltid av flera sorters kakor (sju sorters kakor), kanelbullar, vetebrödslängder, sockerkaka, mandelkubb och skorpor. Alltid fanns dessa goda veteskorpor till kaffet. Jag har försökt göra sådana skorpor men de blir aldrig så spröda som hennes.
Jag har ofta undrat hur mamma hann med att baka. Hon hade så mycket annat att göra. Det var ladugården som skulle skötas morgon och kväll, svärföräldrar som skulle skötas, barnen skulle ha sin tid, mat skulle lagas, städning, ibland vikarierade om i skolbespisningen i byskolan m.m
Men hon klagade aldrig över att hon hade mycket att göra.

Till jul köpte vi vår gran osedd, den var nätad redan. Det var den finaste gran vi köpt någonsin!
Förut när min pappa levde då brukade han gå ut i skogen och hitta de mest fantastiska granar, det var bara att tala om vad man önskade....
Men nu är det så att vi varit dåliga på att vattna granen. Rör vi den så är jag rädd att den tappar alla barr eller åtminstone de flesta. Bara inte katten får för sig att klättra iden ;)
Att glömma att vattna granen skulle aldrig hänt i mitt föräldrahem. Den fick en sockerbit varje dag och vatten två gånger om dagen. Julgransfötter rymmer så lite vatten och en gran dricker en hel del.... Jag minns ett år när granen pappa hade hämtat i skogen hade kottar, den var så vacker. Efter trettondagen började den växa, det kom nya skott på grenarna. Inte kunde de kasta ut den på tjugondagknut. Om jag inte minns fel så fanns den kvar långt in i februari. Sen fick den en plats utanför vårt hus och så hängde vi fågelmat i den. Men fåglarna hade inte varit utan mat dessförinnan heller. Pappa satte alltid upp två granar ute och där fanns det alltid fågelmat. Han satte också upp en kärve, en julkärve som han sa, till fåglarna. Han brukade leta upp de allra finaste kärvarna på hösten för att spara till fåglarna. Fåglarna hade det bra där vi bodde. Min farmor, som bodde i samma hus, matade alltid skatorna och kråkorna också.
Alla hade samma värde. Det gällde inte bara fåglar :)

Nu gör jag de sista tomtarna innan påskkäringarna tar vid....

Oj vad det regnar idag!!!!

På jobbet har vi gjort en massa ulltomtar....

Den andra januari 2013

Det var ett tag sen jag bloggade nu, jag som hade tänkt bli en "riktig" bloggare.
Nytt år igen....tänk vad fort ett år går....

Julen firade vi tillsammans med våra nära och kära. Mycket mat och en del tårta. Vi hade två födelsedagsbarn att fira i julhelgen/mellandagarna. Lite småtråkigt måste det vara att fylla år så nära julafton. Men än så länge har ingen klagat över det.

Något nyårslöfte blev det inte vid årsskiftet. Jag brukar vara dålig på att hålla såna löften och då är det lika bra att inte ge något. Så slipper jag ha dåligt samvete över det.

Det var mycket smällande på nyårsaftonen. Den ena av våra katter gömde sig under en säng från eftermiddagen till långt in på natten. Han kom kanske ihåg förra nyårsaftonen då han råkade bli kvar ute när det började smälla och då var han allt för rädd för att våga komma in. Fast vi lockade med kattgodis! Han gömde sig på altanen under en "hög" med trädgårdsmöbler. Då var det verkligen synd om honom.

Mitt barnbarn har hunnit fylla 1 år och hon har varit till stor glädje för mig och min man. Förstås! Vårt lilla hjärtegull! Till sommaren kommer barnbarn nr 2. Det ser jag verkligen fram emot.

Det har snöat massor i december och på taket låg det högt med snö. Nu har allt rasat bort och det som återstår är lite takdropp bara :) Det kändes nästan som vår idag!